Sök djur
Vit stork
Ciconia ciconia
Inledning
Utseende
Utbredning
Föda
Levnadssätt
Läten
Fortplantning
Djur som liknar
Näringskedja
Fakta
Alla avsnitt
Medier
 
 
Ryggsträngsdjur - Fåglar - Storkartade fåglar - Storkfåglar - Ciconia - Vit stork
Varför gillar du Vita storken?
 

Storken - en populär fågel _

Storken har varit försvunnen som häckfågel i flera decennier, men genom projekt stork försöker man få tillbaka storken.

Storken är en väldigt populär fågel. Det finns många historier om storken men den mest kända är nog historien om hur storken kom med nyfödda barn till gårdarna.

Storken häckade allmänt i Skåne och på Västkusten under 1700-talet. Man tror att det bara i Skåne häckade 5000 par på den tiden. Under 1800-talet minskade storkbeståndet drastiskt och 1917 fanns det bara 35 par kvar. Det sista storkparet häckade vid Karup 1954.

1979 startade "Projekt stork". Med hjälp av storkar i hägn föder man upp storkungar som släpps fria. Det finns sex olika storkhägn för närvarande i Skåne. Förhoppningsvis kommer vi inom en inte allt för avlägsen framtid få en livskraftig svensk storkstam igen.

Förutom uppfödning av storkar krävs också stora våtmarker där storkarna kan söka föda. Flera projekt med våtmarksrestaurering pågår också nu längs med t.ex. Klingavälsån och Helge å i Skåne.
Storken bygger väldigt stora bon
Storken bygger väldigt stora bon

Svart-vit med röda ben _

Den vita storken har vit fjäderdräkt med delvis svarta vingar. Den långa näbben och de höga benen är röda. Hanen och honan liknar varandra.

En flygande stork är lätt att skilja från de andra stora fåglarna - hägern och tranan. Storken flyger med sträckt hals. Den har slank kropp och stora breda vingar och flyger med få vingslag.

Tranan flyger också med sträckt hals, men dess kropp är mer formad som ett klot. Benen är lite längre än halsen.

Hägern flyger med halsen böjd i ett S. Den slår hela tiden med vingarna, som är stora och breda, men böjda.
Hanen och honan är likadana
Hanen och honan är likadana
Ungen liknar den vuxna, men den har brunaktig näbb
Ungen liknar den vuxna, men den har brunaktig näbb

Kräver fuktiga ängar _

Storkens antal har gått ner på grund av att det inte längre finns så många fuktiga ängar.

Storken har varit vanlig i Skåne och på Västkusten. På 1700-talet räknar man med att det fanns 5000 par bara i Skåne. Sedan gick det sämre och 1917 fanns det bara 35 par kvar. Det sista storkparet häckade i Karup, i Skåne 1954.

"Projekt Stork" som startades 1979 ger dock nytt hopp åt storkarna i Sverige. Man föder upp storkungar i sex olika hägn i Skåne och släpper ut dem. På sikt räknar man med en ny stark storkstam.

Storken kräver fuktiga ängar, där den kan fånga grodor, fisk och andra djur, men denna landskapstyp har försvunnit mer och mer, eftersom man har dränerat stora områden. Bristen på lämpliga områden för att finna föda är nog den viktigaste orsaken till storkens tillbakagång.

Lyckligtvis klarar sig den vita storken bra i många andra länder. Den är utbredd i Spanien, Nordafrika och Öst- och Mellaneuropa och vidare österut genom Ryssland till Uralbergen. På många av dessa ställen klarar sig storken bra och ökar till och med i antal. Den vita storken är alltså inte hotad som helhet.

Storken finner föda i våtmarker
Storken finner föda i våtmarker

Tar också annat än grodor _

Både fåglar, möss och fisk åker ner när storken kommer.

I barnböcker ser man ofta storkar med grodor i näbben och visst tar storken många grodor och paddor.

Men den äter också en lång rad andra djur, som snokar, fisk, insekter, sniglar och till och med möss och fåglar.
Storken äter alla de smådjur den stöter på
Storken äter alla de smådjur den stöter på

Svävande flykt _

Storken svävar över stora områden under flyttningen.

Storken svävar på uppåtgående varma vindar och dessa vindar uppstår bara över land. Därför följer storken land så mycket som möjligt och flyger bara korta sträckor över vatten.

Europeiska storkar, som ska till vinterkvarteret i södra Afrika, har inte så många valmöjligheter, om de ska flyga så mycket som möjligt över land. De måste flyga över Bosporen vid Istanbul i Turkiet eller över Gibraltarsund i Sydspanien. På dessa två platser kan man därför se stora mängder storkar - och också andra svävflygare som rovfåglar - som flyger förbi i stora mängder.

Ringmärkning har visat att den vita storken kan bli 26 år gammal.

Klapprar _

Storken åstadkommer sitt läte med näbben.

Storken är faktiskt stum, men gör ett läte med näbben. Detta ljud låter närmast som ljudet från ett maskingevär. Det kallas för klapprande.

Det används bland annat när de gamla storkarna hälsar på varandra efter att en av dem varit ute och flugit.
Lätet görs med näbben
Lätet görs med näbben

Ungarna kämpar för livet _

De minsta storkungarna kan riskera att bli uppätna av sina syskon.

Den vita storken häckar i naturen i träd, men i Sverige brukade storkarna lägga sina bon på byggnader. På många håll satte man upp ett gammalt vagnshjul eller något annat underlag för att locka dit storkar.

Den vita storkens bo görs av grenar och de 3-5 vita äggen ruvas av båda föräldrarna. De ruvar i omkring 30 dagar. De nästa tre veckorna, när ungarna är små är det alltid en av föräldrarna som värmer dem eller håller vakt vid boet.

När föräldrarna kommer för att mata ungarna, spyr de upp födan och då blir det ofta kamp om födan mellan ungarna.

Kampen är emellertid inte jämlik, eftersom ungarna inte är lika gamla. Storkarna börjar nämligen ruva, när det första ägget är lagt. Det betyder att ungarna kommer ut ur äggen på olika tidpunkter. Det händer ofta att de minsta ungarna inte får nog att äta och till sist blir ihjälhackade och uppätna av sina äldre syskon.

De överlevande ungarna lämnar boet, då de är omkring 70 dagar gamla. Men i början vänder de tillbaka till boet för att sova.
Parning
Parning
Boet ligger för det mesta på hustak
Boet ligger för det mesta på hustak

Fakta _

Vit stork Ciconia ciconia _
Systematik: Ryggsträngsdjur - Fåglar - Storkartade fåglar - Storkfåglar - Ciconia - Vit stork
Typiska levnadsställen: Äng

Danska Hvid stork

Norska Stork

Finska Kattohaikara

Isländska Hvítstorkur

Engelska White stork

Franska Cicogne blanche

Tyska Weissstorch

Spanska Cigüeña común