Tofsvipan är en vanlig vadarfågel i södra och mellersta Sverige. Bestånden har dock minskat ganska dramatiskt de senaste 30-40 åren. Man tror att det nu bara häckar en tredjedel så många par vipor som under 1970-talet.

Ungefär 50 000 par räknar man med att det nu häckar i Sverige. Tillbakagången beror troligen mest på att häckningsmiljöer som fuktiga strandängar och slåtterängar har försvunnit.

När tofsvipan har kommit är det vår

Tofsvipan finns på ängar

En vadare med tofs _

Tofsvipan är den enda svenska vadaren som har tofs.

Tofsvipan är en karakteristisk vadarfågel - ingen annan fågel liknar den.

Ryggen och buken är svarta och bröstet är vitt. Men ser man närmare efter, finner man att den svarta färgen på ryggen inte alltid är svart. Färgen varierar allt eftersom ljuset faller på Tofsvipan. I några belysningar kan ryggen vara närmast metallgrön.

Tofsvipans vingar är mycket breda, jämfört med andra fåglars vingar.

Åkrarnas vadarfågel _

Tofsvipan är det öppna landskapets fågel.

Tofsvipan häckar i öppna områden, där vegetationen inte är för hög. De bästa häckningsområdena är fuktiga strandängar, där kor går och betar. Men tofsvipan kan också häcka på rotfrukts- och sädesåkrar.

Vipan är en av karaktärsfåglarna på åkrar och ängar under häckningstiden. Det vill säga att det är en av de fåglar man lägger mest märke till.

Äter smådjur _

Tofsvipan lever uteslutande av smådjur.

Tofsvipan äter särskilt små ryggradslösa djur, till exempel insekter, spindlar och maskar. Man kan se den springa snabbt omkring och samla smådjur.

Då och då ser man vipan stampa i marken. Man vet inte varför den gör det, men kanske kan den få smådjuren att röra sig och då blir det lättare att få syn på dem.

Tofsvipan söker ibland föda om natten. Det sker särskilt vid fullmåne. Månens ljus är nog för att Tofsvipan ska kunna orientera sig.

Tofsvipa som söker föda på land

Tofsvipan söker också föda i vattnet

En typisk väderfågel _

Tofsvipans flyttning hänger ofta samman med vädret och den lämnar först landet, när det blivit kallt på allvar.

De svenska Tofsviporna är flyttfåglar, som tillbringar vintern i sydvästra Europa, Nordafrika och på de Brittiska öarna. De första fåglarna börjar flytta i september, men de flesta försvinner först i november.

Tofsvipans flyttning hänger samman med vädret och därför kallar man den en väderfågel. De allra flesta tofsviporna börjar flyttningen söderut, när vintern sätter in.

På samma sätt hänger tofsvipans flyttning norrut på våren samman med vädret. Blir det det minsta milt flyttar fåglarna norrut, men sätter en köldperiod in, kan de få för sig att flytta söderut igen. Om det plötsligt kommer en köldperiod och överraskar tofsviporna, kan det hända att många av dem dör av svält.

Svenska tofsvipor övervintrar huvudsakligen i Frankrike, Spanien och Portugal.

Flock med tofsvipor

Tofsvipa i snö

Vingsus och sång _

Tofsvipan använder inte bara sin stämma utan också sitt vingsus.

Man hör ofta Tofsvipans läte under häckningen, då tofsvipan åstadkommer en spektakulär flykt.

Hanen flaxar fram och tillbaka, så att man omväxlande ser den vita undersidan och den svarta översidan. Samtidigt kan man höra ett djupt brummande från suset av vingarna. Därefter stiger hanen till väders och störtdyker igen medan han frambringar det speciella lätet, som gett fågeln dess namn.

Tofsvipan kan få vingarna att utge ett brummande ljud

Nästan alltid 4 ägg _

Det är mycket sällan det kommer 4 flygfärdiga ungar ur vipans ägg.

Tofsvipan lägger ägg i april. Några vipor startar redan i början av april, men de flesta lägger sina ägg i slutet av månaden.

Precis som andra vadare lägger Tofsvipan normalt 4 ägg. Men det kan hända att det bara blir 2 ägg i boet eller att vipan får 5 ägg.

När ungarna kommer ut ur äggen, lämnar de boet och börjar strax själva söka föda. Men föräldrarna passar sina ungar noga. Om det är fara på färde, gömmer sig ungarna i vegetationen, medan föräldrarna skrikande störtdyker mot fienden. Likväl är det många ungar som stryker med.

Till och med på de bästa häckningsplatser får ett vippar högst 1-2 ungar på vingarna. Resten dör av olika orsaker.