Klockgrodan är orange på undersidan _
Klockgrodan finns endast på några enstaka ställen i Skåne.
Klockgrodan känns bäst igen på de röda och gula fläckarna på buken, som varnar rovdjur för att klockgrodan är giftig.
Den finns bara i öppna, varma vattensamlingar med lågt vattenstånd och tät vegetation. Sådana har blivit mycket sällsynta och det är bland annat därför klockgrodan har minskat i antal.
|
|
En färggrann mage _
Klockgrodan är svart och brun på översidan, men har strålande röda eller rödgula fläckar på buken.
Klockgrodan är en liten kompakt groda med korta ben. Färgen på översidan varierar från ljusbrun till mörkbrun med svarta streck och fläckar. Unga djur har vanligtvis två gröna fläckar i nacken.
Buken är svart med många små vita prickar och stora röda eller rödgula fläckar. Man kan säga att klockgrodan är kamouflerad på översidan och har varningsfärger på undersidan, men det är bara om man stör den som den visar sin röda buk. Färgerna signalerar till rovdjur att klockgrodan är giftig.
Ryggen är kraftigt vårtig medan vårtorna på buken är mindre och mer utspridda. Ögonen har hjärtformade pupiller - något man bara ser hos klockgrodorna.
Klockgrodan kan lättast förväxlas med en padda. Den kan dock kännas igen på de röda och rödgula fläckarna på buken och den hjärtformade pupillen.
|
|
 | | Klockgrodan har orange varningsfärger på undersidan |
|
|
En östeuropeisk groda _
Klockgrodan lever först och främst i Östeuropa. Den kommer inte längre åt väster än till Danmark och finns på några ställen i Skåne.
De svenska bestånden härstammar från Danmark. Klockgrodan dog ut i Sverige 1960, men på 1980-talet satte man ut klockgrodor från Danmark på några ställen i Skåne.
I Östeuropa är klockgrodan ännu vanlig. Där finns den ända bort till Uralbergen. Mot söder blir den mer sällsynt och i Västeuropa saknas den helt.
Klockgrodan ses vanligen på försommaren, när den leker i varma vattensamlingar. I parningstider är det lätt att få syn på den, eftersom hanarna kväker på dagen och kvällen på grunt vatten. På hösten är de inte så lätta att få syn på, men de kan fortfarande ses omkring vattensamlingarna.
Klockgrodorna föredrar vattensamlingar med grunt vatten, massor av sol, värme och kraftig vegetation. I skuggiga och kyliga vatten finner man dem inte. Från oktober till april ligger grodorna i dvala. De ligger i dvala under stenar och stockar.
|
|
 | | Klockgrodan föredrar öppna och varma dammar |
|
|
Byten över och under vattnet _
Klockgrodorna är rovdjur som fångar sitt byte både över och under vattnet.
Klockgrodan äter i stort sett allt som är smått nog för att den ska kunna få in det i munnen.
Den fångar de flesta av sina byten ute i vattnet. Det kan röra sig om insekter som hamnar på vattenytan men också vatteninsekter, maskar och små kräftdjur som klockgrodan fångar under vattnet.
Klockgrodan är inte så snabb som andra grodor och paddor, så dess föda består mest av långsamma bytesdjur.
|
|
Klockgrodans kalender _
Klockgrodan kräver mycket värme. Därför parar den sig ganska sent på året och om sommaren är kall förökar den sig i stort sett inte alls.
Klockgrodan vaknar ur dvalan under april och maj och börjar förbereda sig för att föröka sig. Själva fortplantningen sker från slutet av maj till början av juli, då de kväker, parar sig och lägger ägg.
Parningstiden är rätt lång och till och med mitt i sommaren hör man grodorna kväka högljutt från vattensamlingarna. De är nämligen mycket värmekrävande och parar sig därför mycket sent på året. Är sommaren kall förökar sig klockgrodorna nästan inte alls och det kommer under de åren mycket få ungar.
I början av augusti lämnar klockgrodorna vattnet och går upp på land. Här tillbringar de tiden till vinterdvalan, som börjar i oktober. Vanligen ligger de i dvala på land under stenar och stockar.
|
 | | Klockgrodan stannar i vattnet under vår och sommar |
|
|
Som att blåsa i en tom flaska _
Även om klockgrodan har fått namn efter sitt läte, låter det mer som när man blåser i en tom flaska.
Namnet klockgroda är en smula felaktigt för klockgrodans läte låter mer som när man blåser i en tom flaska, som ett dystert bo--bo--bo. men eftersom de olika grodorna ibland bildar en kör med olika tonhöjd och hastighet, uppstår det en effekt som påminner om klockringning. Klockgrodan kväker högt under hela våren och försommaren. Det är bara hanarna som kväker.
Klockgrodan har en rätt stor strupsäck, men den använder den på ett lite annat sätt än andra grodor och paddor. Det kommer nämligen inget ljud när klockgrodan blåser upp säcken. Ljudet kommer först när säcken töms tillbaka in i lungorna och passerar stämbanden.
Det kan verka lite underligt när man tittar på en kväkande klockgroda, men metoden är effektiv. Om vindförhållandena är rätt kan klockgrodans kväkande höras på 3 km avstånd.
|
|
Från ägg till groda _
Klockgrodan lägger sina ägg i små klumpar, som hon häftar fast vid vattenväxter.
Efterhand som våren blir varmare börjar klockgrodornas fortplantning och hanarna börjar kväka. När en hona närmar sig en kväkande hane griper han tag i hennes bakben. Så simmar de runt i några timmar tills honan börjar lägga ägg.
Honan lägger äggen i små klumpar som hon häftar fast vid vattenväxter. Äggen är små i början och hanen befruktar dem medan honan lägger dem.
Klockgrodans ägg liknar den ätliga grodans ägg och det kan därför vara svårt att se skillnad på dem.
Efter 4 dagar kläcks äggen. De små grodlarverna hänger fast vid den gamla äggklumpen i några dagar innan de simmar bort och börjar äta.
Grodlarverna är vegetarianer och äter alger och bakterier. Värmen och tillgången på mat bestämmer hur fort grodlarverna växer. Är sommaren varm går det omkring 2 månader innan bakbenen och därefter frambenen bryter fram. Sen försvinner stjärten och de små grodorna går upp på land. Är sommaren kall tar det längre tid.
|
 | | Nylagte æg |
|
 | | Yngel |
|
|
|
Klockgrodornas varning _
Klockgrodan har en speciell varningssignal.
Klockgrodan har gift i huden. Den är faktiskt rätt giftig men den visar det sällan. Om man stör en klockgroda, till exempel om man tar upp den, då böjer den ryggen och lyfter upp benen och huvudet. På det sättet visar den de röda eller rödgula fläckarna på buken.
I naturen är röd och gul en varningsfärg och färgen anger att klockgrodan är giftig.
Detta något märkliga varningsbeteende kallas "Unkenreflex". Det är ett tyskt namn som betyder "Klockgrodereflex". Vissa salamandrar och andra grodor har samma reflex, men det är alltså klockgrodan, som har gett den dess namn.
|
 | | Mönstret på klockgrodans buk skiljer sig från groda till groda |
|
|
|
Klokkefrø
Klokkefrosk
Kellosammakko
Fire-bellied toad
Rotbauchunke