Huggorm _
Huggormen är lätt att känna igen jämfört med andra ormar. Det bästa kännetecknet är sicksack-bandet på ryggen.
Huggormen är en liten robust orm, som vanligen är grå eller brun. Ett mörkt band löper i sicksack längs ryggen. Några huggormar är helt svarta.
Fjällen på kroppen är skrovliga, det vill säga att vart enskilt fjäll har en liten förhöjning på mitten. Ögat har lodrätt pupill precis som katten. Fjällen på huvudet sticker fram över ögonen, vilket ger huggormen ett lite vresigt uttryck.
Huggormen äter många olika sorters smådjur. Ungarna lever bland annat av ödlor och små grodor, medan de vuxna äter möss, sorkar och fågelungar. Bytet dödas med ett giftigt bett.
|
|
Huggormen har många färger _
Huggormar kan vara grå eller bruna, men färgen varierar mycket. Några saknar till och med sicksack-bandet!
Huggormen har en ytterst varierande färgteckning, men de flesta huggormarna är grå eller bruna. Oftast är hanarna grå medan honorna är bruna.
Huggormens karakteristiska sicksack-band är lätt att känna igen. Detta sicksack-mönster kan också saknas, men det är sällsynt. Vissa huggormar är helt svarta, så att man inte kan se något sick-sack-band. Lustigt nog är de svarta huggormarna inte svarta som ungar utan blir gradvis mörkare efter hand som de växer. Svart huggorm är vanlig på Gotland och i Blekinges skärgård.
Huggormen förväxlas lättast med snoken. Snoken kan dock kännas igen på sina glatta fjäll, ögonens runda pupiller och på två gula eller vita, halvmånformade fläckar på nacken.
|
 | | Hane |
|
 | | Hona |
|
|
Var finner man huggormen? _
Huggormen finns över hela Sverige.
Huggormen är numera fridlyst. Huggormen finns över hela Sverige, men avtar i antal norrut. Huggormen finns också i Danmark, Norge och Finland. Huggormen är faktiskt en av de vanligaste reptilerna, som finns längst mot norr. Den saknas dock i det nordligaste Norge och Finland.
I övrigt finns huggormen i hela det område, som kallas den palearktiska regionen det vill säga från England i väst och mot öster till ön Sachalin i Stilla Havet mellan Ryssland och Alaska. Därmed är huggormen den reptil i världen som har den största utbredningen.
Huggormen finns på soliga platser, i steniga skogsbackar, i skogsbryn eller gläntor. Man kan även se dem vid kärr och myrmark, på öppna fält eller i åkrarnas dikesrenar. Även om huggormen främst är knuten till torra områden är den en utmärkt simmare. Då och då kan man få se simmande huggormar i sjöar, åar och till och med i havet.
|
|
Giftet och bytet _
Huggormen använder först och främst giftet, när den jagar små däggdjur.
Huggormen är den enda svenska giftormen. Giftet är först och främst avsett för att fånga byten. Födan består huvudsakligen av ödlor och möss. Ödlor påverkas inte så mycket av giftet och de slukas med det samma.
Mössen fångar huggormen på ett annat sätt: huggormen jagar antingen musen direkt genom att följa dess doftspår på marken, eller så gömmer den sig och väntar, tills en mus av en händelse kommer förbi. Musen ska komma mycket nära 3-6 cm innan huggormen hugger.
Så snart den har sprutat in giftet, släpper den musen, som snabbt springer sin väg. Giftet verkar inom några få minuter och dödar musen. Huggormen börjar nu följa musens doftspår och det kan lätt ta en halv timme innan den finner sitt döda byte. Därefter slukas musen hel.
|
|
Huggormens dolda liv _
Huggormen ser man oftare på våren än på andra årstider.
Det är sällan man ser huggormen i naturen. Vanligtvis håller den sig gömd i vegetationen där den har stor nytta av sina grå, bruna och svarta kamouflagefärger. Vid vissa tidpunkter på året kan huggormen dock vara mycket iögonfallande.
Huggormen vaknar ur vinterdvalan i mars eller april. Hanarna är de första som kommer fram, men honorna kommer snart efter. De samlar sig ofta i större eller mindre grupper på soliga ställen, här njuter de av vårsolen och suger till sig värme.
Efterhand som våren går mot sitt slut blir huggormarna svårare att få syn på. De sprider sig i terrängen och syns då inte så ofta. Om sommaren är temperaturen också så hög att huggormen inte behöver sola sig för att upprätthålla sin kroppstemperatur.
På hösten blir huggormen lite mer synlig i landskapet. Nu ska de dräktiga honorna snart föda sina ungar och behöver därför mer värme. Därför ligger de ofta och solar sig. De nyfödda ungarna kan man då och då stöta på under stenar och nerfallna trädstammar.
Mot slutet av hösten går huggormen i vinterdvala under jorden.
|
 | | Det är de grå hanarna, som kommer fram först på våren |
|
|
|
|
Huggormen föder levande ungar _
Huggormens parning är något annorlunda än däggdjurens.
När huggormen dyker upp ur dvalan i mars eller april, dröjer det inte länge förrän den blir pigg på att para sig. Under parningen slingrar sig de två ormarna runt varandra, så att de två könsöppningarna kommer i kontakt med varandra.
Hanen har precis som andra ormar ingen penis. I stället har den ett parnigsorgan, som kallas hemipenis. Hemipenis betyder "halv penis", vilket anspelar på att organet närmast liknar en penis som är avskuren på längden. Huggormen har dock inte bara en halv penis utan två!
Befruktningen sker genom att hanen för in den ena hemipenisen i honans kloak, som könsöppningen kallas hos reptiler. Säden rinner i en liten ränna i hemipenisen och simmar upp i honan tills den når äggen som den befruktar.
Honan är dräktig till slutet av augusti eller början av september. Då föder hon sina 7-10 ungar där var och en är omgiven av en tunn och genomskinlig hinna. Hinnan är faktiskt ett slags äggskal. Det är samma hinna som man kan finna på insidan av skalet på ett löskokt ägg.
Ungarna bryter sig snabbt genom hinnan och sprider sig i landskapet. Huggormen tar inte hand om ungarna när de är födda, men de är redan i stånd till att klara sig själva. Ungarna har till exempel massor av gift i giftkörtlarna.
|
 | | Honan blir mycket stor och fet, när hon är dräktig |
|
 | | Huggormsunge |
|
|
Hur giftig är huggormen? _
Huggormen är vår enda giftiga orm. Giftet är dock inte särskilt starkt och huggormen biter bara i yttersta nödfall.
Huggormen använder först och främst sitt gift till att fälla sitt byte. Giftet är inte särskilt starkt. Mängden gift som sprutas in vid ett bett är också mycket liten. Huggormen kan också använda sitt gift i försvar.
Giftet gör att ens blodådror blir otäta. Det betyder att man kan börja blöda invändigt. Giftet förstör också våra röda blodkroppar.
Blir man biten av en huggorm ska man kontakta läkare. Det är sällan farligt att bli biten. Men man kan vara överkänslig och då kan det vara dödligt.
Huggormsbett behandlas ofta inte alls. Blir man biten kan man ibland få ligga på sjukhus så att läkarna kan hålla uppsikt över en. Det varar ofta inte mer än en eller två dagar. Ibland kan läkarna ge den som blivit biten något som kallas serum. Serum är ett motgift. Motgiftet förstör huggormens gift.
Huggormen har mycket små tänder de är bara 5 mm långa. Har man skor och kraftiga byxor på sig kan huggormen inte bita igenom. Man blir sällan biten av en huggorm om man inte överraskar den eller lyfter upp den eller sätter sig på den. Huggormar är rädda för människor. Huggormen ringlar sig hellre iväg än biter.
Det finns inte så stor anledning att vara rädd för huggormar. Man ska bara nöja sig med att betrakta den på avstånd.
|
|
|
Hugorm
Hoggorm
Kyy
Adder
Vipère péliade
Kreuzotter