Den ätliga grodan är grön _
Genom hela sommaren drar den ätliga grodan till sig uppmärksamhet. I varma dammar och sjöar slås den med andra av samma art och kväker högljutt.
Det krävs inget stort detektivarbetet för att avgöra om en damm eller sjö innehåller ätlig groda. De kväker nämligen högljutt hela sommaren igenom och slåss inbördes i det grunda vattnet.
Den ätliga grodan är en stor groda som bara kan förväxlas med dammgrodan och sjögrodan. Dammgrodan finns bara på ett ställe i Sverige i Uppland och sjögrodan finns inte alls i Sverige. Lövgrodan kan också förväxlas med den ätliga grodan men den lever uppe i träd och buskar och kommer bara ner till vattnet på natten i maj för att leka. Dessutom är lövgrodan mycket mindre och har en helt annan grön färg än den ätliga grodan.
Risken att förväxla dem är därför små och man är sällan osäker när man stöter på den ätliga grodan.
|
|
Känn igen den ätliga grodan _
Den ätliga grodan är ofta lätt att känna igen på färgen och strupsäckarna som sitter på var sida om huvudet.
Den ätliga grodan är en stor, grön groda med svarta fläckar. Färgen varierar dock något. En del ätliga grodor är bruna men de har nästan alltid en ljusgrön eller gul rand på ryggen. Benen är typiskt bruna med svarta fläckar. På var sida om ryggen löper ett hudveck som ofta är brunt.
Bakom varje öga har den ätliga grodan en stor cirkel. Det är trumhinnan som är grodans öra. Hanarna har dessutom en strup-säck på var sida av huvudet. Man kan som regel bara se dem när grodan kväker. Då blåses de upp och blir mycket tydliga. De hjälper till att förstärka ljuden när grodan kväker.
Den ätliga grodan kan nästan bara förväxlas med damm-grodan i Sverige. Den ätliga grodan är dock större och kväker på ett annat sätt.
Damm-grodan har sin enda skandinaviska förekomst i Uppland där den finns väldigt lokalt. Förväxlingsmöjligheterna är därför så gått som obefintliga eftersom den ätliga grodan inte finns så långt norrut.
|
|
En värmeälskande art _
Den ätliga grodan finns bara i södra Sverige. Den föredrar varma dammar och sjöar.
Den ätliga grodan finns bara i södra Sverige. Den är vanligast i sydvästra Skåne, men finns också lokalt längs med smålandskusten.
I Skandinavien finns den ätliga grodan endast i Danmark och Sverige. I Mellaneuropa är den allmän men saknas i hela Medelhavsområdet.
Den ätliga grodan ses typiskt på försommaren när den leker i små dammar och vid stranden av större sjöar. Under leken är grodorna lätta att få syn på då hanarna kväker under dagen och kvällen på grunt vatten. På hösten är de inte lika tydliga men kan fortfarande ses i sjöar och dammar.
De föredrar dammar och sjöar med massor av sol och värme. I skuggiga och mer kyliga vatten finner man dem sällan. Från september till april ligger grodorna i dvala. Dvalan sker oftast på bottnen av dammar och sjöar.
|
|
En glupsk groda _
Den ätliga grodan äter nästan allt som den kan få in i munnen.
Den ätliga grodan är inte kräsen utan äter i stort sett allt som är litet nog till att få in i munnen.
Den största delen av födan utgörs av maskar, sniglar och insekter. Grodan kan också vara kannibal och kan då tänka sig att äta små exemplar av sin egna art. Det har till och med rapporteras att de kan äta möss och småfåglar som råkat hamna i vattnet.
|
 | | Ätlig groda på jakt |
|
|
Grodans kalender _
Den ätliga grodan är värmekrävande. Den vaknar senare ur sin dvala än någon annan av de svenska grodorna.
Den ätliga grodan vaknar ur dvalan under april-maj och börjar förbereda sig för att leka. Själva fortplantningen sker från mitten av maj till början av juli, då de kväker, parar sig och lägger ägg.
Leken är rätt lång och även i mitten av sommaren hör man grodorna kväka högljutt från dammar och sjöar. De är nämligen mycket värmekrävande och leker därför mycket sent på året.
Man har till och med hittat grodor som lekt så sent att deras yngel varit tvungna att övervintra som yngel och sedan metamorfosera först nästa år.
I början av september går den ätliga grodan i dvala. De sker oftast på bottnen av sjöar och dammar, där vattnet är så kallt, att de inte behöver andas – de kan nöja sig med att andas genom huden! Unga grodor övervintrar dock ofta på land, djupt nere i marken.
|
|
Ett skrattande kväkande _
Den ätliga grodan kväker hela sommaren. Lätet är högt och lätt att känna igen.
Den ätliga grodan har ett mycket karakteristiskt läte. Det är högt, skrattande och kan höras på upp till 1 km avstånd.
Både hanen och honan kan kväka, men det är hanarna, som kväker högst. Det beror på att det bara är hanarna som har strupsäckar. Strupsäckarna förstärker nämligen lätet så att det kan höras långt bort. Hanarna använder sitt läte för att locka till sig honor och för att hålla andra hanar borta.
|
|
Från ägg till groda _
Den ätliga grodan lägger sina ägg i små klumpar på grunt vatten. Många av äggen utvecklas inte utan dör istället.
Efterhand som våren blir varmare börjar de ätliga grodorna med fortplantningen och hanarna börjar kväka. Närmar sig en hona en kväkande hane griper han tag om henne precis bakom frambenen. Så simmar de runt i några timmar innan honan börjar lägga ägg. Äggen är små till en början och hanen befruktar dem medan honan lägger dem.
Honan lägger äggen i små klumpar som hon fäster vid vattenväxter under vattnet. De nylagda äggen börjar nu suga in vatten och svälla upp. Den ätliga grodans ägg är normalt lätta att känna igen. De har nämligen två färger – den ena sidan är brun den andra vit.
Många av den ätliga grodans ägg utvecklas inte och går därför till spillo. Detta sägs bero på dåliga gener vilket skulle vara resultatet av att den ätliga grodan inte är en ”äkta” art utan en korsning mellan två andra arter.
Äggen kläcks inom loppet av 5 dagar. De små grodynglena hänger fast vid den gamla äggklumpen i några dagar innan de simmar iväg och börjar äta. Grodyngel är vegetarianer och äter alger och döda växtdelar.
Efter 2-4 månader bryter först bakbenen fram därefter frambenen och till sist försvinner svansen. Därefter går de små grodorna upp på land. Detta sker vanligen i slutet av september. Ibland hinner inte grodorna växa klart innan hösten kommer och de tvingas då övervintra som yngel.
|
|
 | | Grodyngel |
|
|
|
Den ätliga grodan är en korsning _
Den ätliga grodan är en ganska ny art som uppstod genom en korsning mellan arterna sjögroda och dammgroda.
Precis som mulåsnan är en korsning mellan häst och åsna är också den ätliga grodan en korsning mellan de två arterna sjögroda och dammgroda. Skillnaden är att den ätliga grodan kan fortsätta att föröka sig medan mulåsnor är sterila. Den ätliga grodan kan därför klassas som en art medan mulåsnan är en hybrid.
Historien med den ätliga grodan är lite speciell. Detta eftersom de båda ursprungsarterna, sjögroda och dammgroda inte lever på samma ställe. Dammgrodan finns bara i Uppland och sjögrodans närmaste lokal är på den danska ön Bornholm. Arterna hade dock en större utbredning förr och det var då som den ätliga grodan uppstod.
Att ätlig groda verkligen är en korsning syns bäst på att många av deras ägg inte utvecklar sig. Förklaringen är dåliga kombinationer av gener i äggen som leder till deras död. Likväl utvecklas det tillräckligt många ägg för att den ätliga grodan ska kunna vara allmän på flera ställen i Skåne.
|
 | | Den ätliga grodan är en korsning mellan två arter |
|
|
Fakta _
| Ätlig groda Pelophylax kl. esculentus _ |
| Systematik:
Ryggsträngsdjur - Groddjur - Stjärtlösa groddjur - Äkta grodor - Pelophylax -
Ätlig groda
|
| Typiska levnadsställen: Lövskog, Bäck, Å, Älv, Park/trädgård, Bebyggt område, Åkermark, Äng, Hed, Betesmark, Sjö, Myr, Vattenhål/damm, Klippkust |
 Grøn frø
 Spiselig frosk
 Vihersammakkolaji
 Edible frog
 Teichfrosch
|
|
|
|
|
